Smått gott, litet & stort. Med hjärta och hjärna som innehåll.

Emelie berömde min tillagning av ägg, i hopp om att jag skulle steka hennes åter en morgon. Oturligt nog för henne är jag för utveckling så jag skulle lära henne. Pedagogisk som jag är förklarade jag varje steg. ”Jag knäcker ägget, låter gulan vara hel och gör sönder den tio sekunden innan jag tar upp ägget ur stekpannan”. Emelie kollade på mig med en undrande blick och jag förklarade huvudpoängen i min hemlighet. ”Ja, du låter gulan vara hel från början alltså”. ”Jaha, men jag brukar ju bara knäcka det, jag visste inte att gulan var hel från början?” Min blick sa resten och jag halvskrek hela processen igen. Emelie kollade på mig med ledsen blick:

”Jag äter fil och macka istället. Det är enklare. Jag fattar inte.”

På något sätt jag inte minns kom jag och Emelie, som förövrigt kallas för S & M, (M ville dock inte att vi skulle skriva det på vår knäckebrödsförpackning på jobbet, utifall att någon kanske tog illa upp utav det lite känsliga i det hela). Åter till storyn. Vi kom in på ozonlagret och jag skulle upplysa min kära M om vad hela detta system innefattar, då jag antog att hon inte visste.

 M avbryter abrupt genom att gravallvarligt skrika hysteriskt, : ”Ameeenhh jag veet vad ozonlagret är. Det är typ som ett stort hål. Du vet på åttiotalet förstörde artiser det genom att ha stora spelningar, så det blev sprickor i ozonlagret, och genom att  de använde..” ”-För mycket hårsprej??” Flikade jag in. ”AAaah, precis!!” Svarade M.

Don´t worry, jag upplyste kära M om vad hon trodde var det stora hålet, och hårspejskämten.

Idag är det kompisonsdag, ni hittar oss och ölen på Lilla Bränneriet!

Den här tävlan står för att man alltid ska ha en liten skyddsaoura runt sitt hjärta. Men utanför det tunna skyddet ska man våga kasta sig in i kärlekens alla färgskalor. Puss!

Det är många som är utav den uppfattningen att jag är en ytlig och opassionerad varelse. Men om man gräver på djupet så märker man att det faktiskt är just ganska djupt. Jag tycker att människor som inte inser betydelsen av att som familj äta tillsammans och prata om dagen är riktigt odjupa på de flesta andra viktiga plan överlag, dans är min passion och efter det ligger sång och teater. Att leva sitt liv utan passioner är ungefär som att äta okryddad mat, smaklöst och plant. Tavlan över har jag målat, det gömmer sig små hemliga budskap här och där i den, men skulle jag tala om vilka de var så skulle de ju inte vara hemliga längre, right?  Jag älskar människor som brinner för något, (sålänge det inte är bokstavligt eller något riktigt skadat intresse man har), så fortsätt insperera genom att passionera!

<3

Efter ett låååångt uppehåll är jag tillbaka igen, och jag ska blogga om allt. Smått, gott, litet & stort. Just nu kan jag dock inte blogga om något särskilt då min hjärna har hakat upp sig på Smögen. Det fina fotot ovan är taget av mig, på klippan vid smögenbron, med en öl i handen en solig sommardag. Snart är det sommar igen och då väntar Smögen, öl. OCH det viktigaste av allt i denna resa: NORRMÄNNEN!

Kommer ni alla ihåg Jenny Södermarks walkman? Som efter många fyllor och äventyr saknade baksideskalet och var ihoptejpad lite här och där? Visste ni att hon tappat den en gång i en snödriva påväg till varberg och återfick den? Visste ni att hon en gång tappade den utanför kebaben och när hon ringer upp den svarar ett av hennes gamla ragg som av en slump sett den ligga på marken? Visste ni att den där mobilen har kommit bort och kommit åter ungefär lika många gånger som det blir plusmeny med 5 dippar på mcdondals för mig och Jenny på bakfylledagen? Dock vände även Jennys tur en vinfylld fredag på Lilla Bränneriet då hon tappade sin kära cellphone for good.

 Så idag, när vi kommit hem från jobbet, ringer det i min mobil. Och det är Jennys gamla walkman som ringer. Jag tänker att det måste stå fel namn, men eftersom den charmerande kontaktbilden jag tog på jenny påväg hem i bussen från tylösand när hon sover och dreglar värre än niagarafallet också visas frågar jag: ”Jenny, ringer du mig från..din gamla mobil nu?” ”Näää”. Så jag svarar. Och hör någon prata..Afrikanska? Portugisiska? Jag vet fan vad? Som förmodligen råkat ringa upp av misstag eftersom de inte svarar när Jenny skriker: ”Din jävla fitta, har du snott min mobil va? Jag ska fan cutta dig din jävel!!!”

Det var verkligen dagens märkligaste känsla när Jennys borttappade mobil ringde upp mig.

Det finns så många pojkar och män. Olika sorters pojkar och män. Vilka tycker vi om och behåller och vilka slänger vi i soptunnan?

               KEEPERS

• Kostymnissarna  Nu menar jag de porriga kostymnissarna. De med lite skägg och rolexklockan. Som trots sin tighta kostym ser sådär ledig ut. Och han är precis sådär ledig som han ser ut, stilig men ledig. Han är en sån som hämtar dig i sin cab och tar dig till den perfekta resturangen. Målmedveten, driftig och förförisk. Han är en såndär knytauppslipsenman. För alla er som är obekant med termen så innebär det att han är en såndär som kommer hem och knyter upp slipsen sådär..stiligt, men ledigt!

• Räddningsstyrkan Tyvärr tillhör inte ambulansförare riktigt den hetaste kategorin när de spelar i samma liga som poliser och brandmän. Behöver jag ens nämna vad vi gillar med dem? De är storka, starka och riktigt hårdkokta. Riktiga män som skyddar oss ifrån alla tänkbara faror. Mm mm mm! Pickadoller, uniformer. Och så handbojjorna såklart…

• Bad boysen Biffade armar fulla med tatueringar. Det hårda skalet med den mjuka insidan som du sjävklart har nycklen till? Det är väl just den tron som gör oss så benägna att försöka låsa upp gång på gång. Att just vi faktiskt kan göra det. I själva verket innerst inne vet att vi kan ju inte det och han kommer aldrig ändra sig. Vi vill bara inte acceptera det. What you can´t have is what you desire the most.

• Äventyrarna Den perfekte äventyraren. Den blonda mannen som surfar. Springer upp från vågorna i våttdräkten med det rufsiga håret, klarblå ögonen och såklart smilgroparna. Han gillar att dyka med delfiner, klättra i berg och promenera på kinsesika muren. Självklarheten kring varför vi tycker om honom är också rätt uppenbar. Han har ständigt nya ideér, och drivkraften att utveckla dem. Vi älskar hans orädda och spontana sätt. Med honom får du aldrig tråkigt.

• De mystiska mörka De är dessa män som talar med ögonen. De mörka ögonen med de långa ögonfransarna. De kan vara arga och svarta som natten, men även få dig att smälta som choklad. Detta är de passionerade männen som tar dig med storm och behandlar dig som en jävla gudinna.

                TRASH 

• Medelsvensken  Den tristaste sorten måste vara den vanliga medelsvenska mannen med råttfärgat hår och humor som en torr krukväxt. Käkar makaroner och falukorv var och varannan dag och gör han inte det så ligger han på soffan och läser Helges.

• Kostymnissarna Andra sortens kostymnissar. De tråkigaste och torraste som helst vill ha flytväst när det regnar. Som utan undantag går upp samma tid varje morgon, på minuten. Som aldrig ruckar sina rutiner och ve och fasa aldrig gör något som är det minska riskabelt.

• Sen finns de sånna män som honom på bilden där uppe. Det spelar ingen roll vem han är eller vad han gör, ge mig honom bara!